Nu vet jag att det kommer förändras, jag kommer stå upp för mig själv. Få tillbaka det självförtroende jag en gång hade. Ingen kommer få trycka ner mig, eller någonsin låta mig känna mig betydelselös eller nedstämd igen. 

Här kommer jag världen. Här kommer Ellen. Och vet ni? 
Jag är vacker.

Förvirring i sin renaste form

Hjärtats slag

Som inte längre är ett livets tecken

Rädslan

Som inte längre skrämmer

I heard you are a player, so let's play a game.

Let's sweet talk.

Let's play fight.

Let's talk 24/7.

Let's tell each other good morning and good night every day.

Let's take walks together.

let's give each other nicknames.

Let's hangout with each others' friends.

Let's go on dates.

Let's talk on the phone all night long.

Let's hold each other.

Let's kiss and hug.

And whoever falls in love first..

Loses.

I heard you are a player, so let's play a game.

Let's sweet talk.

Let's play fight.

Let's talk 24/7.

Let's tell each other good morning and good night every day.

Let's take walks together.

Let's give each other nicknames.

Let's hangout with each others' friends.

Let's go on dates.

Let's talk on the phone all night long.

Let's hold each other.

Let's kiss and hug.

And whoever falls in love first..

jag skulle inte ha så bråttom

med att träffa nån ny

jag har rätt mycket med mig själv

jag skulle få den tiden över för mig själv

som jag sagt att jag vill ha

jag skulle kunna leva utan den där blicken

som får mig ur balans

jag skulle sakna den där stunden som vi har

när vi till slut har blivit sams

jag antar det finns nån du skulle ringa

om jag inte fanns

det skulle bli för tomt om ingen fanns där

som värmde mig i natten

jag skulle andas i det tomrum som blev över

om du lämnade mig nu

jag skulle inte ha så bråttom

med att träffa nån ny
jag har ju rätt mycket med mig själv

jag skulle få den tiden över för mig själv

som jag sagt att jag vill ha

jag skulle kunna leva utan den där blicken

som får mig ur balans

jag skulle sakna den där stunden som vi har

när vi till slut har blivit sams

jag antar det finns nån du skulle ringa

om jag inte fanns

Du är min finaste

Den jag litar på

Den som alltid lyssnar

Min finaste

Snälla förstå

Förstå och lyssna

När det är som viktigast

Din stolthet kan jag leva utan

Den mörka fasaden du starkt sätter upp

Där bara de renaste kommer igenom

Jag kommer aldrig lämna din sida

Vad du än säger

Det var ett löfte jag aldrig lär bryta

Ett löfte som föralltid hänger sig kvar
Jag stannar kvar.

I don't want you to hold me
I don't want your love
I just gotta get home

Absolut inte

Men jag vet inte om jag vågar vara glad

Inte riktigt än

Jag vågar inte släppa lös mig

Jag vågar inte låta kedjorna gå sönder

Jag vågar inte riktigt låta dig se mig än

Du måste visa mig först
Visa mig att du är villig att fortsätta

Villig att ta steget

För tänk om

Tänk om jag inte kan vara den

Du vet den där

Som du vill att jag ska vara?

Jag vet precis vad som kommer hända

Jag vet precis hur jag kommer känna

Hur jag kommer att gå sönder för en anings sekund

Men inte för länge

Det är du inte värd

Även fast du inte sagt ett ord

Även fast du aldrig visat

vad jag bryr mig om nu

är att du kommer nära mig

även om det är för sent att älska dig

vad jag bryr mig om nu

är att från samma säng

lyssna till samma regn

vad jag bryr mig om nu

är att få ut dig ur skallen

är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen

den tar slut från kyss till kyss

vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge

hjärtat rakt ut

vad jag bryr mig om nu

är att du ligger vaken

i morgontimmen när regnet slår mot fönstret

och det låter som nån går på dig

vad jag bryr mig om nu

är att du då ser det

hur smutsigt livet blivit

och vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad

när alla löften klingar falskt

nästa gång du lovar någon allt

vad jag bryr mig om nu

är dina armar om mig

även om jag vet att jag måste glömma dig

vad jag bryr om är att se dig gråta

för jag har gråtit

och du ringde aldrig

vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig

även om jag inte kommer tillbaks till dig

vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion

när du går sönder inuti

så som jag gjorde det

vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig

även om jag inte kommer tillbaks till dig

det kändes ändå skönt, att äntligen få se, få känna dig igen. det kändes bra, svårt och enkelt. som om ta ett steg till, även fast det inte var meningen. det kändes skönt. tårarna som kom var inte panik eller sorgsna, de var av lättnad. att få se att du fortfarande finns, att du fortfarande mår bra. nu kan jag koncentrera mig på annat. som att leva, vänner och mig själv. men det kändes även tungt att gå därifrån. att lämna dig bakom och inte gå fram och krama om dig. vem vet hur länge det kommer ta till nästa gång? till nästa gång jag får känna.

jag skulle vilja säga att jag inte längre är kär. att jag inte längre känner. men jag vet inte om det skulle vara sant eller bara ren vilja. för jag vill verkligen inget annat än att gå vidare. att allt blir som innan dig. innan allt det här. när allt var bra, alltid! jag vill ha tillbaka mina kompisar jag umgåtts med de senaste månaderna och jag vill inte känna längre. jag vill inte känna såhär. jag skulle kunna leva utan din kärlek, absolut! men inte utan dig. så fort jag slutar känna ska jag söka upp dig och föreslå en underbar vänskap. som kommer att vara stark och att vi kommer att skratta åt det här kaoset en dag. det längtar jag efter.

om jag tänker efter så var vår kärlek aldrig särskilt bra. jag visste det inte då men det var ju aldrig sådär perfekt. visst var jag kär, otroligt kär! men vi kunde varit bättre än vad vi var. vi var aldrig bra tillsammans. du ville ha något annat och jag med. jag ville ha långvarigt, perfekt och romantiskt! och jag är faktiskt inte säker på vad du vill. men det beslut du tog var nog bra. i vilket fall kommer det aldrig bli som förut, så nu är det över. föralltid.

jag saknar närhet. kanske inte just din närhet, men någon som tycker om mig och vill hålla om mig. som vill vara nära. jag längtar tills jag hittar den perfekta. en person som älskar mig, bara mig. som skulle göra allt för mig. som skulle hoppa från ett höghus för mig om det nu skulle behövas. en som säger "jag älskar dig för mycket för att lämna dig" någon som vill spendera sitt liv med mig. någon som alltid finns där. någon som saknar mig. någon som hör av sig och undrar hur det är så fort jag inte är där. någon som skulle kunna skrika till hela världen att det var mig han ville ha. någon som inte bryr sig om att jag inte är den snyggaste, finaste, populäraste bruden. någon som blev svartsjuk när jag umgicks med andra killar och som alltid håller koll på mig. den perfekta så att säga.


men tyvärr är ju alla killar svin, vissa är bara större än andra.

Jag vet att jag har väldigt många människor omkring mig som säger "jag finns" eller "hur är det?", folk som bryr sig. Men hur kan man ändå känna sig så extremt, otroligt och iskallt ensam? Hur kan man känna den där tomheten, när de man älskar mest sitter precis bredvid. När de kramar om dig och säger att allt blir bra. Ändå är man så otroligt ensam.

Man förstår inte känslan för ens man har upplevt den. Det är tomhet, kallt, grått, hopplöst. Livslusten blåser bort som vinden. Man känner sig bara ovärd. Ovärd för världen liksom. Men inerst inne vet man att det inte är alls så. Men man vill inget annat än att vara där. På just det där stället. Men man vet samtidigt att det skulle göra mycket ondare. 

Man söker då närhet och kärlek på annat håll, för att försöka fylla i det hål som sitter mitt på bröstkorgen. Det funkar för stunden men man kan fortfarande inte sluta jämföra. Inte sluta tänka på den du egentligen vill vara nära. Då rasar allt igen och man får börja från ruta ett.

Det som gör mest ont är väl inte slutet. Det är tanken på att den där andra tjejen ska få vara med om samma sak, fast antagligen bättre och med mer kärlek. Att du kommer bli den där bruden som bara finns där i hans kontakt lista och väntar på att han ska ringa, sms:a eller bara höra av sig. Men det kommer aldrig hända, för han har henne nu. Du vet den där andra, som får ligga nära, känna doften, känna läpparna lätt snudda hennes. Det är de som gör mest ont.

Detta är mina egna tankar, så som jag har känt de senaste dygnen. Jag har nu ändrat lite åsikter om vissa saker och försöker sakta men säkert gå vidare. Det är svårt, men det håller lite. Men jag får absolut inte vara ensam. Då rullar tankarna igång igen och paniken växer sig starkare för varje sekund. Men om jag har vänner eller familj runt omkring mig, så känns allting bra.

Men jag har också tänkt att jag känner ju att det finns tårar och sorg som bara vill ut, som vill rinna ut i tusentals tårar och bara komma ur kroppen. Men jag håller de inne. Men vad händer, när jag inte kan hålla de kvar längre? När jag inte längre är stark nog att vara stolt?